Efter första advent går vi in i väntans tider, vanligtvis syftar det på julens högtid men i vårt fall är det även en väntan på lägre temperaturer. Vi har åkt långfärdsskridskor på ett flertal sjöar i skogslandet och fått fantastisk åkning på kärnis. Men nyligen har det börjat falla snö, blöt snö, vilket gör att isen aldrig mer kommer bli lika fin.. Ja, åtminstone inte förrän nästa år. Visst bildas det åkbar stöpis, när snön tinar och åter fryser till en hård yta, men den tenderar inte bli av samma klara och jämna kvalité som vid den första isläggningen.
Skridskosäsongen i Umeå är kort, på sjöarna. Desto längre är den på havet där det kan bildas kärnis ända fram i mars/april, även om det kan kräva en längre accent med skidor för att nå den. För detta medium är det svårare att förutse isläggning och iskvalité då strömmarna och vindarna har större inverkan i processen än en mindre insjö vilket ökar kraven på åkarens kunskaper. Vi får se om det är något att ha med i en guidebok, hur som helst är det något som vi med iver ser fram emot.