Heja utelivet!

Tiden går fort när man har roligt – två år, vad hände?! Ja två år är till ända och det sista av texter, inledning och förord, är nu inskickade till förlaget. Pjuh, nu kan vi pusta ut efter turande, fotande, skrivande och korrigerande. På webben har det varit dött ett tag men vi lever mer än någonsin, liksom guiden. Tyvärr är det kö på tryckeriet och den som väntar på något gott får vänta till våren 2017. Men hej, det är ju alldeles lagom inför vårens och sommarens turer och aktiviteter! För som sagt, tiden går fort när man har roligt. Och snart dröjer det inte länge innan det är dags att ge sig ut på isjakt, visst har ni slipat skridskorna va?

Ps. Visst har vi haft en fin höst?

 

God tur

Josefin och Petter

Annons

HÖST.

De barfota dagarna är över. Efter mil och åter mil av vandring, paddling, cykling, löpning, turer och oturer, öden och missöden är tiden inne för en mer stillasittande tillvaro. Förutom några enstaka höstturer som är kvar på listan är det dags för oss att sammanställa alla äventyren till den guide vi så längtar efter ska bli klar – så att också ni kan ta del av alla stigar, leder och utflyktsmål som Umeå trakten har att bju på. Vi flyttar ut på en ö och tänder brasan i kaminen inför ett intensivt arbete framför kartor och skrivmaskin. Så vi välkomnar hösten med regn och rusk – här ska skrivas!

Petter och Josefin

ÄLVSPADDLING I ÖRE ÄLV

Älvar och älvdalar – det vilar något storslaget i det, väl förknippat med vildmark och det vi kallar Norrland. Öreälven är en skogsälv som rinner från Örträsk via Bjurholms kommun och ner till Nordmaling och havet. Att paddla hela sträckan är möjligt men tar flertalet dagar och framkomligheten varierar beroende på vattennivån i älven, liksom att vissa sträckor med tätare mellan forsarna kräver mer erfarenhet av paddlaren.

 

Mellan Bjurholm och Agnäs är vattnet lugnare. Här snirklar sig älven fram genom de djupa dalgångarna och omformar ständigt landskapet – där den å ena sidan äter av älvens sandbanker skapas på motsatt sida nya stränder eller korvsjöar som med tiden snörps åt och skiljs från den forna tillhörigheten med älven.

 

Stränderna som träder fram ger fina rastplatser, enkla att nå och ger första parkett vid vattnet eller lämpar sig för mer för bad, av frivilligt slag.

  

God tur!

Petter och Josefin

MED SLUPEN TILL FJÄDERÄGG

   

Det är äventyrliga stunder i arbetet med Umeå Friluftsguide och upptäcksfärderna är många. I ett av de senaste äventyren bar det av med den tjärade träslupen från Byviken på Holmön till Stora Fjäderägg, Holmöarnas nordligaste utpost.

  

Med sitt karga landskap, klappersten, ljunghed, sin höjd och horisont åt var håll minner ön om fjällens vidder, ja som en fjällvidd i havet omnämns emellanåt platsen. Under sommarmånaderna bedriver STF vandrarhem i de gamla fyrvaktarbostäderna och om sensommaren kan besökare även ta del av fågelstationens verksamhet vid fyrmästarbostaden på ön. Stora Fjäderägg nås enbart med båt och vad ger inte mer känsla än att ta sig dit med fulla segel till doft av tjära och trä?

 

Vi var både överens om att besöket på Stora Fjäderägg var något utöver det vanliga. Det är inte den mest lättillgängliga platsen i vår närhet, vilket i och för sig än mer bidrar till den förhöjda känslan väl där. Vårt besök denna gång var allt för kort. Hoppas på en längre vistelse nästa gång, för en nästa blir det utan tvekan.

Petter och Josefin

HAVSPADDLING

 

Till sist fick vi ett par dar då hav och himmel var blå. Från Karlsborg paddlade vi söderut, runt kobbar och skär. Tills skyar drog in, så klart.

 

Men efter regn! Favoriterna bland tältplatser är många, Bredskärs södra spets är oss något extra kär. Där är horisonten fri och en får med stor sannolikhet ha platsen för sig själv. Så också en natt som denna.

 

Och oljeblankt var havet tidig morgon klockan sju. Att komma ut och komma nära, natur och väderlek, är något av det bästa vi vet. Så enkelt och så lättillgängligt, just utanför dörren. Hoppas vi får inspirera!

VRAKPADDLING I NORRBYSKÄR

 

En lucka i väderprognosen och turen gick till Norrbyskär och kanske det närmaste vi kan komma skärgård längs vår del av Norrlandskusten. Med sitt strategiska läge i kvarken under flottartiden hade ön sin storhetstid i början av 1900-talet då öns sågverk ångade för fullt. Intressant är också det mönstersamhälle som byggdes upp i samband med industrin på ön. Verket lade ner i början på 50-talet men än finns mycket kvar som vittnar om öns spännande historia. Kanske mest spännande, tyckte vi, är de gamla pråm-vraken som gjorde paddlingen lite extra äventyrlig…

  

Petter och Josefin

FLOTTARSTIGEN: ÖVERKLINTEN – ROBERTSFORS

Norr om Umeå i gränskommunen och den gamla bruksorten Robertsfors rinner Rickleån. Från Överklinten till Robertsfors går en gammal flottarstig längs med ån. Stigen är numera vandringsled men ryktet sa att den lämpar sig för den som föredrar att ta sig fram på hjul. Vi begav oss så klart norrut för att undersöka saken… Då bilen parkerades i Robertsfors valde vi att ta landsvägen upp till Överklinten för att sedan cykla de ca 15 km led nedströms. Väl skyltat, snårigt till en början (ca 3 km) men sen övergick stigen till ren njutning!

  

Fint stopp vid Stuphällan. Fler stopp blev det inte för myggen var hungriga.

Petter och Josefin

KANOTLEDEN: TAVLEFJÄRDEN – LÖVÖSUNDET

  

MIDSOMMARVANDRING LÄNGS ÖSTRA ÄNGESÖN

Midsommarturen gick till Holmön och vandringen längs Ängesöns östra led. Ängesön ligger söder om själva Holmön, endast ett litet sund skiljer de båda öarna åt. Ön är näst intill obebyggd och känslan är vild natur och urskog. Den östra leden är knappt en mil lång och går genom varierad skog och terräng, från snårig björk- eller granskog till tallhed och slipade klipphällar. Det är få ställen i Västerbotten som erbjuder längre vandring längs kust och stränder då det mesta är bebyggt. Holmöarna och Ängesön är ett av undantagen.

  Något igenvuxet om än markeringarna syns väl. Grenar, sten och rötter gör vandring emellanåt svårgådd även för den erfarne vandraren. Vid hällarna, både vid kustbandet och inne i skogen gäller det att vara uppmärksam på markeringarna så en inte tappar bort stigens dragning.       Naturen har mer och mer tagit över. I björkskogen i öns södra ände är känslan magiskt. Och nu blommar det i skogen. Folk tjatar om bristen på vår och sommarblomster i norra Sverige, men den borde ta sig en tur ut i skogen och se, här har vi vår engen flora och fauna med dess egna vår och sommartecken. Skvattram som blommar på myren – i klass med syren.

OBBOLA PÅ HOJ

Josefin har införskaffat en ny cykel så vi tog en kvällstur i Obbola-skogen. Blev mer motionscykling än tekniskt, om inte annat för att komma undan myggen – att cykla med fart är ett bra tips för den som vill hänga mer i skogen också denna tid på året..